Fredrik, du fattar nog inte riktigt hur mycket jag älskar dig, hur mycket jag längtar efter dig och hur mycket jag ser fram emot att få "känna din kropp emot min". Jag är kär i dig, tokig i dig, ja, helt jävla galen i dig.

Det är inte konstigt att jag är det, kolla på de där klarblåa ögonen och försök förstå hur en människa kan vara så sjukt vacker.

Jag minns vår första kyss, vårt första "jag älskar dig" och alla gånger jag vaknat upp vid din sida och sett dig le. Du gör mig galen, kär och galen.

För att försöka förstå hur mycket jag älskar dig kan du tänka dig mängden godis världen stoppar i sig varje dag. Multiplicera det med det som McDonald's omsätter varje år, dividera med längden på ett kvalster (angett i mil), addera antalet svältande barn i Afrika och multiplicera med antalet stjärnor i unviersum upphöjt i lika många gånger som jag sagt eller skrivit "jag älskar dig". Multiplicera med antalet sandkorn i alla världens öknar och antalet kolatomer i universum. Dividera det med talet närmast noll, dvs. oändligt litet. Då förstår du ungefar hur mycket jag älskar dig, även om det du just fick fram bara är "en fis i rymden" i jämförelse med hur mycket jag egentligen älskar dig.

Lämna mig aldrig, lova det.
Du och jag för evigt in i evigheternas evighet.