Igår var jag till Enköping för att ta ett sista farväl av min älskade morfar. Begravningen ägde rum kl. 15:00 i St. Olofs kapell. Det hela var mycket vackert, minst lika vackert som när vi begravde mormor. Jag tror jag kände att mormors begravning var betydligt jobbigare. Det som hände då, att två själar säras på, två älskade som har varit ett par i herrans massa år skiljs åt är hemskt att uppleva. Nu när vi begravde morfar så kändes det som att det var något vackert, fruktansvärt sorgligt, men samtidigt fint på något sätt.

Nu är mormor och morfar tillsammas igen ♥